den heliga familjen

regos penslar
djupt ned i varelsens vatten

och så fingrarna
som letar färger i ansiktens silhuetter

den skrattande familjen, hennes ord och
hans tunga, det kunde vara höst men måste
vara vinter, darrande slöjor döljer heliga skratt

förbjudna, rent stötande nyanser från
betraktarens kupol, hon för hans pastell över midjan

inga uppenbarelser kan rymmas
i dagbokens sekret

men han bläddrar efter världar i hennes
innersta ljus, ett nagelband brister
en handled som greppas hårt

något rasslar till mot värkande ben
och en som är en helig korp
ser ner över målade blad