gråkorp

och fabrikerna hälsar er med
kamelögda korslagda fingrar
bjuder er druckna ballerinor
och dödliga läppar att kyssa in
när slåklockorna sliter sig ur
sekundvisarens och de trängda
demonernas klickande respirator
det är så förbannat ont om kärlek
och galna hundar här, om bröder
och bögar, ont om skrattande salva
och psykofarmaka att smörja in och
svälja ned till vägvisarnas introverta
kartor över medvetandets gränser
ont om tid att lägga gott om sår
irriterande skrap, kliande bölder rinner
utmed cancerkvinnornas skallar och
västerlandets gnisslande tänder
kontinentens inre blöder, mon ami
och bara jazz och en och annan poetisk
gråkorp kan hejda slutslocknandet
för när till och med nihilismen är död
återstår så bara ironin och tuggade naglar

så mumlar du den törstande idiot som
jag kladdar på i bland, och när ironin
är död, när ironin är död, när bara kaffet
och cigaretterna, meningslösa diskussioner
svammel och alkohol återstår, du vet inte,
men det är dårskapens fladdriga interiör igen
de brinnande händerna, städerna som rivs
och världskrigets larm som dunkar tungt

den där råa smaken av söndertuggad tunga
smaken av vilja, smaken av uppenbarelse

en gråkorp som hackar dina bojor
en dikt som värmer dina lår