anne waldman

de som svalt sig själva
har fascistiska höfter som
gnager mot bardiskens skorpa
sorlet mumlar om svastikor och
anne waldmans extrakt, tretusen
fingrar drar över kulturella horn
som växer ur underjordens skallar
någon drar sina vingar över världen
och hon som har eld i sin poesi, viss
men kanske övergående längtan efter
en sugardaddy boom boom möter
vodkasvepta läppar under sorlets
muller och flinande arsenik