amazonas

är det svart jord i amazonas saliv
måste man kanske förlora sig här

här vid den ringlande venen

stå som vådaskjuten franciscan vid
anacondans läppar och be det underliga i
isolationens sjuka kyss stanna upp ett slag

man försöker slicka liv i reptilens öga
placera en ond människas märkliga rov
under nervtrådarna till spökstäder
på mojaves torra tungor

för du vet,
saknaden har
slutat vibrera här

och när döda ansikten börjat rinna
i trollkarlens joie de vivre

när krälande gudar kastar sina förgiftade skinn
över den ensamme erövrarens världsomsegling

då faller planeten in
genom mitt fönster

ur hålorna kryper
svultna stäppvargar

underliga ormar, floder
dina gåtor i salivens spår