svartpeppar

älskling, jag kan inte
vara kvar här längre

inte bland sönderlästa
pocketromaner och svartpeppar
inte bland dina röda underkläder
och sjungande kyssar

leverfläcken,
under din navel, älskling
är en världskarta

jag hör böneutropen i marrakech
nattrafiken i förorternas
dunkande trummor

du tuggar på ditt hår, älskling
och jag kan inte vara kvar här

inte hos dej,
inte hos någon annan


svartpeppar, älskling
skyddsrum och profetior

du drömde att du vaknade
att jag var kvar när jag gått

underjord

jag har varit vaken
om nätterna, vänt
ut och in på smaken
från mörkrets tunga
hört demoner flämta
ur koffeinets, tobakens
ur bensodiazepinernas
invalidiserade kroppar
jag har studerat ur den
onda boken, om klanerna
som stred för rätten
till det andliga djupet
i allvarlig vildmark
som dog ut, svältandes
darrandes, om de sjuka
hundarna som åt av
hjältarnas själar, kvar nu
som symboler i böcker och
underjord, som ben
artefakter, små obetydliga
souvenirer, en gång herrar
över planetens nervsystem
nu förlorade, begravda
under ton av lera och
autostrador, nu krälandes
sakta som utslocknade kryp
över annalernas grenverk
under det stora dundret
från långtradarna, från
människotrampet, under
trummorna, flämtningarna
under de kliande såren
som håller mej vaken
om natten