feber

korzybski säger din feber har sitt
ursprung i mitt språkliga beteende

att du ständigt förväxlar
karta med terräng

och därför ideligen går vilse då du tror
jag menar vad jag säger, då jag mumlar
att jag älskar dej innerligt med det
emotionella djup du förtjänar

för du föreställer dej en verklighet
som hänger samman

ett dunkelt stoff mellan människor
som länkar hennes ben runt hans midja

dolda aktstycken i bön och meditation
vilka besvarar alla de frågor vi måste
ställa varandra när natten vrider den
omedelbara insikten ur våra kroppar


korzybski säger språket ljuger

att världen är en annan
än den vi berättar för varandra om


så du har feber,
stilla brus i ditt ordomlopp

som blåsyra,
som mina fingrars språk
över dina nakna betingelser