bullets for my darlings

bullets for my darlings, ni håller hov och himmel nu
ni skriker inte som jag efter livet i fyra koppar thinner
ni lever det, och ni sover med atlantens vredgade
monologer i det som ännu väntar i morgondimmans
kyssar och kräm, men ni måste alla döden dö och jag skall
stå som skrattande sken när tiden sliter liv ur era sköra
gestalter, försiktigt peta undan nästa klimatcykel och se
vattnet ni sover med sjunka undan, ni blir öken och törst
blir längtan efter läkande händer på ruttnande kroppar
jag ska urskiljningslöst granska era malande monologer
ert osammanhängande begär efter nya hav och nya himlar

bullets for my darlings, min revolver är amish, mina händer
skakande svartsjuka och jag en inbillad lazarus, ni kysser
ton i hav och helvete, överallt där jag antog civilisationen
trumfat generna badar era kroppar i svart stinkande sorg
ni väcker monstret och vrider nålen ur skapelsens tiara

det är mina händer som famlar efter era ord, som syns likt
skalpeller i era drömmar, som hungrar efter scener och
brinnande sånger, jag vill sitta ned vid en skrattande eld
i sent september och dricka vin med era vålnader, vi skall
skrika efter livet i fyra koppar thinner och vara de okända
älsklingarnas tysta rop, några klippor i atlanten, en oas i
underlighetens öknen, släppa taget om i går och flyta ut
som pollocks galenskap över världens golv, och jag skall
undra vad ni gjorde med män utan emotionellt djup knäppa
de där sneskrivna ackorden på nervsjukans förgiftade
strängar och säga att det som skrivs i djävulens panna
måste kyssas mycket sakta, för jag är gjord för det här
lever för bullets for my darlings, frontad avund inför svarta
röster, män med blixtrande synapser och kladdig poesi som
rinner likt smittat saliv nedför tunna osmekta läppar

nervsjukans revolver och föreställningar om vad man gör
med fyra koppar thinner, en resa till långt ifrån men ändå
alldeles nära intill, en ny älsklings stilla ångest då hon undrar
över vad jag gjorde en hel evighet i tyst vatten och varför jag
valde att stanna kvar i något som inte rimmade på -estum
jag har bara de här gudsända patronerna, kallar dem bullets
for my darlings och jag skall placera min revolver mot
innerlighetens blanka tinning och trycka av, rada upp mina
älskade vålnader längs volgas skuldror och bjuda in till fest
i skyttegravarnas frostbitna föreställningar om dansande
romanser som vill själar väl

allt skall kollapsa i en kärleksfull maskerad, som utklädda
silkesvargar skall vi stå som de vi vill vara införa varandra
svälja thinner till tonerna av regn som vill väl när det studsar
mot andetagens bräckliga förstålelser, vara närvarande i
varje nödvändig men meningslös kyss
och slicka det vackra ur vackert

slicka det vackra ur vackert, som lazarus lyftas till livet av
nya hav och nya himlar, av nya armar av nya kyssar
det är mil mellan mej och livet och mina malande monologer
är längtan, mina bullets for my darlings bara teater
inför just hennes ovilja, att se