man sa om mej
att man funnit mitt ansikte
i en liten obetydlig bok om träd
att små döda eldslukare, rinnande
cirkusmän av korn och kaffesump
nog gjorde lera och hus där i mej
man sa om mej
att de galna sett mej som liten
hur jag klättrat upp till bergets rot
och där snickrat mej ett
litet oansenligt tecken
av stenrök
man sa att man kanske borde
riva ut den där kliande sidan ur
en oansenlig liten bok om träd
och kanske rent av glömma undan
att jag som barn faktiskt log
mot ert dystra våta öga
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar