död pop, lollipop

det är bara en tanke till amerika
trettiotusen raka linjer mellan
människor och världsdelar som
går i gång på högstadieklubbor,
på hallonkyssar och jalapeno
tuggummituggande monster som
flyttat in under din kjol, höghusblues och
betongböcker som liksom dunkar långt där
inne i odjurets panna, eboue amerika
negerkarnevaler, saxofoner som
njuter huden under smak av salmiak
och vingslagen uppståndelse ur
förbränningens, ur askans och
sotets dammiga mantra, bara en
tanke amerika, lollipop din pop
popcorn, kanske den salta smaken
från botten av min sista dag på jorden

allt det där som kommer förbi
när man går emellan

livet, barnen
ljudet från den första
människans resa över klotets sandflugor
pennorna och de stora diktarna
den amerikanska döden, romanskrivarna
med näshåren fästade i fixsfärens spikmatta

jag drog mej för dej en gång
drog mej för att se vem du var
bakom den du ville vara

jag piskade dej hårt
och jag piskade dej stilla

du reste dej i mej,
du reste dej som död marika

kom till mitt hus om natten
och ställde bo mellan mej och
min psykofarmaka

koffeinet om morgonen,
cigaretterna och bibeln

jag ville vara handen amerika
tuggumipopen i djävulens hörsel
och reklamkanalernas oändliga
slingor värdelöshet, en bejakare
tunnelseende borgerlig tidningsläsare
med ett släktträd av piprökare och
intelligenta börsklippare, din pop lollipop

huset där jag bodde som liten
brann ner till grunden, skalbaggarna åt
av gamla fotografier och en man som
hade förvandlats till en insekt

sprang omkring med trumpeter
och stora skrapsår

bland blodsmaken och
de nerpissade flaggorna
från din sista dag på jorden

och en tanke till amerika
bli det ryska landets gud
bli djupet i den asiatiska längtan
efter gråtande nunnor vid tolvslagets
skrämda förbi, en lek vi lekte som människor
så långt till hollywood marika
rösten bär inte och vinet är slut
jag minns hur du kröp in i mej
och sedan ut ur någon annan

du reste marika, lollipop din pop,
den amerikanska synden, haken och
syltorna, dollarmiljonärer
och flinande flaggviftare

bli mej som levande marika
vakna igen och se hur jag
har det som utplånad

datorflimmer, musiken ur
snäckskalens aorta som tycks
dansa över industriromantiken
och de hukande husen utefter
europavägen söderut, husvagnstyskar
den nazistiska handens svarta hål

ur det som var skall annat komma
jag tror på romantiken
och jag tror på anden
jag tror på duellen
som den yttersta
förklaringen

hur har du det som död amerika
gnisslande motorvägar som
leder till ingenstans, skyskraporna som
slickar gudarnas fotsulor, helikopterplattor
och det mytiska i att lämna
sitt eget gravitationsfält och bli till
dimma runt stadens skälvande fingertoppar

död pop lollipop, jag har börjat låta håret
växa igen, har slutat att stänga munnen och
sitter egentligen bara och andas, väntar kanske
men jag undrar inte så mycket längre

du vet, marika
som död är du tyst

någon hade pissat
betydelselösa meddelanden
i snön där nere vid huset som
kanske aldrig existerade
död pop lollipop

miles davies visste inget
om oss två

vi hörs