om andra sidan symbolerna

hon är ett nätverk, ett knippe

förhoppningar och inlandsis
en tunga som smakar salt och
underlig honung, kanske en blick
som flyger förbi alldeles nära inpå

du vet, tillfällen
trillande tänkta tankar och teater

egentligen vill vi bara fly undan
men vi stannar kvar för vi vet hon är galen

har tusen frågor narkotika under kudden
fostervatten i sin dunkla mening
och innersta förklädnad

ah du vet, man stöts bort redan tidigt
kan aldrig riktigt exakt göra anspråk
på att veta när man kom till,
om man kom till

det är bara det att så fort
man skriker till där naken och ny
så välter hatet in över varenda cell som
knullats ihop, man föds, man dör och
sedan föds man igen, lär att livet är läxa
och berättelser om vakuum mellan människor

därför stannar jag kvar när alla andra måste gå

därför lämnar jag underbara kyssar
om andra sidan symbolerna

du knyter dem till ett fäste
hänger dej på långfredagen och vaknar som
förhoppning och inlandsis inför mina ögon

och du finns bara till eftersom att jag ser dej
bor i mej, är figur och rörelse mot bortre annat

ett knippe sällsamma förhoppningar
och människa att älska sakta

så när clownen gör infall av utfall
och nervtrådarna erbjuder remi
skall vi då ligga som våta lik
i varandras armar, skrapa skål i skallben
och svepa sorg ur sinnestrådarnas slöa skugga


man vill älska, man vill trotsa
göra revolution och uppror

men aldrig förlora det som en gång
var jord och ursprunglighet, kamp om
två hudar som slets mellan isolerade födelsemärken,
tecken och andra saker vi höll hemligt för passerande andra

som vi, som oss, en outsagd längtan
efter att krossa din skalle mot betong, göra ljus
i ditt döda hjärta och minnas dej som hjälte och martyr

till frost, till pärlor

jag ville det nakna barnet
på solkungens tempel

en polstjärna i min hand
när livet rasslade undan i
sladdriga spel

och falkägg som krossas är krossade falkägg
en honfågel skall täcka sirius malande vålnad
men om jag blåser upp dej till ett sjungande universum
tar du då min storm, min hand från andra sidan symbolerna

fattar du anden och skenet,
det som blir till när pyramiderna reser sig
som ståkukar ur afrikas rötter

visar du väg till vinnande psykofarmaka
mellan värkande materia och kliande feber
en slumpens bortbytta hittegods, en kontinent
av skallerormar under din dunkande antropologi

en dyster skvallrande livmoder som byter blödande
löften i tempelherrens tigande tunga


av honung är vi komna
och mot döden skall vi vandra

för alldeles från det allra första andetaget
är vi är döende mark under slöjor och
skrikande stjärnljus

om andra sidan symbolerna, om ansikten som
inte heter något, om alla andra

om människor från märkliga planeter
kanske om två älskande som kommer samman
som störda löften och kärleksfull inlandsis

för du är så kall i kväll älskling,
mina armar gör skyddande vingar om dina axlar
ditt ansikte är en gåta en frågande förhoppning

och jag skall svara dina skratt med balsam i kväll

med ljus i ditt altare
och bortslarvade år längs dina kinder




du kan låtsas sova när jag går, röka en cigarett
och välta stormen över min varma rygg